En pluton rör sig i de värmländska skogarna. De söker igenom terrängen, och har än så länge inte funnit märkvärdig. Men plötsligt signaleras: halt. Och denna gången verkar det faktiskt vara något, för nu när de spänner sina öron tycker de sig höra någon, någon som sjunger. En kvinna som sjunger. Men bara för att det är just en röst som hörs kan ingen i plutonen utesluta att det finns andra personer i närheten, så koll hålls åt alla håll. Plutonchefen, som är personen vi får följa i berättelsen, tar därefter upp kikaren, och lyckas då se kvinnan. Hon är ung och hackar envist i den jordplätt hon står vid samtidigt som hon sjunger, eller rättare sagt nynnar på Oscar Peteron’s ”Misty”.
Bara lite mer än en timme har gått sen jag lyssnade på berättelsen, så egentligen har jag väl inte helt smält den färdigt. Men eftersom tid ibland (om inte alltid) är en begränsad resurs tänker jag här och nu försöka berätta lite om mina tankar kring Carolina sjunger Misty. För om sanningen ska fram, om jag sparar det till senare kan jag nog ha glömt vissa delar av den. Den slog nämligen inte riktigt lika hårt som jag hade hoppats. Fast är den värd en lyssning? Var den värd minuterna jag gav den? Absolut!
Berättelsen är med andra ord läsvärd. Fast ibland gick det lite segare fram än jag hade väntat mig, men det kan i och för sig ha mycket med inläsningen att göra. Och trotts att jag vid vissa ställen hade velat ha lite snabbare takter lyckades den på andra ställen överraska mig. På bra sätt! Sätt som gjorde mig ännu mer intresserad eller fängslad av berättelsen. Så när slutet kom var jag djupt inne i berättelsen och följde nästan dess minsta lilla rörelse. Så jag vill ge den ett toppenbetyg, fast kan det inte riktigt. Det var något som saknades, eller så var det något extra som var där som inte borde det.
Inläsningen som är gjord av Johan Holmberg tycker jag delvis var riktigt passande och delvis inte var riktigt lika passande. Ibland hade jag, som jag redan hintat om tidigare i inlägget, önskat mig lite högre takt. Men något annat ”klagomål” har jag inte.
En helt klart läsvärd, eller lyssningsvärd, radionovell skriven av Jerker Virdborg.
Radionovellen Carolina sjunger Misty finns hos: Sveriges Radio.
Publicerades 2015-12-14. Arkiverad under recensioner.