I den relativt kort berättelsen Julsagan tar författaren Sara Kadefors med oss på en resa till tankarna hos en kvinna som inte för första gången kommer få fira julafton bakfull. Men det är inte det jobbigaste hon står inför. Det jobbigaste kommer vara alla, nu nästan traditionsedliga, påpekningar och frågor. Påpekningar och frågor angående ett ordentligt arbete och en ordentlig karl, frågor och påpekningar utan spännande svar. Men på vägen till julfirandet händer något. Hon träffar en man, en tiggare, och hon ger honom namnet Leonardo.
Julstämningen finns helt klart där, och i många olika skepnader. På både gott och ont. Fast det tar aldrig över, berättelsen hade med andra ord klarat sig utan en kommande julafton. Och det måste väl ses som något gott, i alla fall ser jag det som det. Något mycket gott till och med.
Att berättelsen trotts sin korthet dessutom lyckades bjuda på lite lagom mycket spänning uppskattar jag enormt. Och att spänningen aldrig heller riktigt tar över berättelsen tycker jag faktiskt också om. Men vad är det då som för berättelsen framåt? En blandning av allt kanske? Troligtvis, och i så fall en blandning som nästan skulle gå att jämföra med ett julbord. Allt var nämligen inte helt till min belåtenhet, men mer än nog.
Inläsningen är som julsagorna från Sveriges Radio brukar vara, alltså gjord av författaren själv. Och den är bra, riktigt bra.
Denna julberättelse, Julsagan av Sara Kadefors, kan jag varmt rekommendera nu inför jul. Den är bara 14 minuter lång och därmed väl värd sin tid.
Julsagan finns hos: Sveriges Radio.
Publicerades 2015-11-30. Arkiverad under recensioner.