Kristoffer har hittat det perfekta sommarhuset och lyckats hyra det. Ett visserligen ganska gammalt men stort och vackert hus. Nära till en badplats är det också! Och tätt intill huset går grannbondens djur fridfullt på bete.
Men nu, när han besöker huset med familjen och för första gången ska visa upp sommaridyllen för barnens farmor, så ser han en annan sida. En sida som inte alls är lika smickrande eller idyllisk.
Jag måste nog börja med att ärligt erkänna följande: Jag hoppades och trodde att berättelsen skulle bjuda på lite mer spänning än den gjorde. Men sen vill jag också erkänna att det inte förstörde speciellt mycket. För berättelsen bjöd istället på många andra känslor, som jag nu i efterhand tycker var mer passande.
En annan sak, jag tycker att den började mycket starkare än den slutade. Eller, väldigt mycket starkare till och med. För början fångade mig verkligen på ett riktigt snyggt sätt medans slutet inte riktigt lyckades lämna mig som jag hade hoppats. Fast jag gillar det sista som sägs! Och den meningen drar verkligen upp slutet, men den gör det lite för sent. Och lite för lite för att jag ska kunna bli lika imponerad av slutet som jag är av början av radionovellen.
Men trotts att slutet inte var riktigt lika imponerade som början tycker jag att Pata Negra (utan minsta tvivel) var värd minuterna jag gav den. Fast jag kommer nog aldrig lyssna på den igen.
Inläsningen som är gjord av Roger Storm tycker jag är mycket imponerande och trotts att jag egentligen föredrar författarinläsningar så måste jag säga att jag har svårt att se hur Stefan Spjut hade kunnat göra en bättre inläsning. För ja, den är verkligen så bra.
Härligt tempo, härligt och tydligt uttal och så vidare.
Pata Negra är en radionovell som helt klart är värd att lyssnas på.
Radionovellen Pata Negra finns hos: Sveriges Radio.
Publicerades 2015-10-05. Arkiverad under recensioner.