Recension: Röde Orm av Frans G. Bengtsson
Jag brukar skriva mina ljudboksrecensioner direkt, eller dagen efter jag lyssnat färdigt. Men idag har jag skrivit en recension av en ljudbok som jag lyssnade färdigt på för ungefär en vecka sen. Orsaken är att jag från början inte tänkte skriva något om detta mästerverk. Men eftersom jag börjat misstänka att mina stackars vänners öron snart faller av och jag inte riktigt känner att jag pratat färdigt om boken beslutade jag mig för att skriva en recension.
Så håll i er, eller något. För här kommer min recension av den levande klassikern Röde Orm.
Författare: Frans G. Bengtsson
Inläsare: Stephan Karlsén
Kategori: Klassiker
Längd: 18 h 50 min
Utgiven: 2012
Förlag: Norstedts
Vad handlar ljudboken om?
Denna ljudboken handlar om den rödhåriga skåningen Orm Tostessons makalösa äventyr. Som ägde rum för omkring tusen år sedan, alltså på vikingatiden. Då nordmän plundrade längs Europas kuster och utmed de ryska floderna.
Orms första plundringståg kantas dock av särpräglade händelser, bland annat så är det inte med vänner och bekanta som han ger sig iväg. Men det dröjer inte länge innan han träffar Toke, som han kommer dela de flesta av sina äventyr med. Fast det vet han såklart inte då.
Tillsammans får Orm och Toke bland annat testa på hur det är att vara galärslavar och sen hur det är att vara livvakter åt härskaren Almansur i Hispanien. Där de dessutom, på grund av tidigare bragder, får varsitt välgjort svärd ifrån Subaida, härskarens dåvarande gemål. Orm döper snabbt sitt svärd till Blåtunga och Toke döper sitt till Rödnäbba, fast det gör han efter klingan blivit röd av blod för första gången.
Ett annat äventyr som de får uppleva tillsammans är julgillet hos danernas kung Harald Blåtand som nästan slutar i förskräckelse för dem båda. Och de tvingas lugna ner sig för att vila ett tag. Det dröjer dock inte länge innan äventyrandet är igång igen för de båda herrarna. Men däremellan hinner Orm träffa sitt livs kärlek.
Orms äventyr är alltså många och under dessa träffar han många spännande människor. Eller vad sägs om isländska skalder, irländska munkar, vilda patzinaker och bärsärkar? För att bara nämna några.
Mina tankar om: Röde Orm
Som du kanske redan förstått efter inledningen till denna recensionen är jag mäkta imponerad av detta mästerverk. Det är dock inget som jag verkar vara ensam om.
Förutom att boken blev en försäljningssuccé direkt efter den släpptes för mer än 50 år sen, har den nämligen också blivit framröstad till 1900-talets tredje mest betydelsefulla svenska bok i SVT:s program Röda rummet.
Men varför just jag blev så imponerad tror jag beror på följande saker.
För det första så älskar jag språket. Inget onödigt tjafs, utan bara det som krävs för att man ska förstå handlingen berättas. Fruktansvärt duktigt gjort av författaren Frans G. Bengtsson.
För det andra skrattade jag flera gånger på grund av den underfundiga humorn.
Och för det tredje har jag alltid varit svag för gamla tider, som riddartiden och den med riktiga vikingar. Då tomtar och troll existerade, typ.
Dessutom vill jag berätta att jag inte riktigt håller med om att åldern inte har någon betydelse. Men Röde Orm har åldrats med värdighet.
Hur är inläsningen?
Inläsningen som är gjord av Stephan Karlsén tycker jag i det stora hela är ganska bra.
Tyvärr är några av karaktärerna kanske lite väl tillgjorda och inlevelsen gör därmed mer skada än nytta. Eftersom de helt enkelt distraherar från den fantastiska berättelsen.
Men i stora drag tycker jag Stephan gjort en helt okej inläsning.
Sammanfattning
Röde Orm är helt enkelt ett mästerverk, som jag och tusentals andra fullkomligt älskar.
Om du inte läst eller lyssnat på boken kan jag inget annat än rekommendera dig att göra det.