För några dagar sen lyssnade jag igenom Jonas Karlssons novell Spår i snön. Sen skrev jag en liten recension av den. En liten recension som du nu kan läsa här nedanför, om du vill. :)
Titel: Spår i snön
Författare: Jonas Karlsson
Inläsare: Jonas Karlsson
Kategori: Novell
Längd: 47 min
Utgiven: 2011
Förlag: Novellix
Berättelsen börjar med att en man (under en promenad med sin hund) finner väl bevarade och mycket bekanta fotspår i snön. Två stora och två små, varav de stora är Martins och de små Axels, Martins son.
Spåren får mannen att börja tänka på de båda, om hur det var när Martin flyttade från Stockholm till det lilla samhället på landsbygden tillsammans med Barbro. Och om hur paret gled ifrån varandra, när Martin snabbt beblandade sig med de andra byborna medans Barbro istället valde att tillbringa mer och mer tid ensam. Sen tänker han på hur Martin fått sin son och om Barbros ilska mot de båda.
Efter en bit går spåren och skilda vägar och längs den stig som mannen promenerar finns bara fotspår gjorda av Axel. Men vart leder de egentligen?
Vi rusade uppför åkern längs med spåren bort mot Barbros hus. Här och där syntes droppar av blod. Jag sprang med Kasper som hoppade genom den höga snön och höll kopplet som ett streck mellan oss. Bröstet värkte av den plötsliga ruschen. Jag hoppades att jag inte skulle vara för sent ute.
Jag blev positivt överraskad, vilket alltid är kul. Men denna gången var det också lite speciellt för jag har nämligen nästan bara läst positiv kritik om denna ljudboksnovellen. Och vanligtvis brukar positiva överraskningar för mig komma från böcker jag läst blandade känslor om. Eller från böcker jag knappt läst någonting alls om. Men denna gången har det en annan förklaring, jag var inte speciellt imponerad av det lilla jag visste om handlingen. Meningen innan denna hindrar mig dock inte från att tycka att författaren skrivit en fantastiskt fin berättelse. Som gärna hade fått vara längre. Fast jag tror visserligen att en del av dess charm ligger i att den går att lyssna igenom helt på direkten. Så bara lite längre. :D
Jag gillar verkligen slutet också!
Inläsningen är gjord av Jonas Karlsson och om den hade gjorts framför mig på en scen så hade jag givit den stående ovationer. Fantastisk röst, bra inlevelse och dessutom läser han sin egen berättelse. Varav den sista punkten borde vara standard för ljudböcker enligt mig.
En fantastiskt fin liten berättelse. Skickligt berättad av författaren. Du borde lyssna på den.
(Den går att hitta lite överallt verkar det som, bland annat så finns den på Spotify.)
Publicerades 2014-11-24. Arkiverad under recensioner.