Recension: Svålhålet av Mikael Niemi

Svålhålet, det är boken som Mikael Niemi skrev efter sin succé med Populärmusik från Vittula. Men det är också boken som jag idag försökt skriva en recension av här nedanför.

Titel: Svålhålet
Författare: Mikael Niemi
Inläsare: Mikael Niemi
Kategori: Science fiction
Längd: 6 h 51 min
Utgiven: 2007
Förlag: Norstedts

Vad handlar ljudboken om?

Boken Svålhålet innehåller flera olika berättelser från rymden, som oftast inte har någon vidare sammanhållning. Några av berättelserna är ganska absurda, andra helt galna och dessutom tornedalskt skruvade. Många är alltså väldigt konstiga men samtidigt väldigt roliga. Eller vad sägs om en asteroid med namnet Runkstrumpan, där varelserna dessutom tycker att namnet på vår planet är fruktansvärt roligt. Sovande stenar som väcks till liv och att hela universum har formen av en kukproffessor.

Enligt Mikael Niemi själv är det som synes fråga om science fiction, med någon sorts tornedalsk knorr. Alltså ganska lekfullt.

Mina tankar om: Svålhålet

Skruvad och underbar! Fast vänta lite, nu gav jag den kanske den lite väl mycket beröm. Skruvad det är den, absolut. Men underbar, är den verkligen underbar? Vissa delar kanske, men tyvärr långt ifrån hela. Ibland blev det nämligen lite för mycket konstigheter, för långsökt eller kanske tvärtom. Hursomhelst slutade det med att mitt intresse sjönk ibland. Några gånger för mycket fick jag dessutom känslan av att jag lyssnade på nonsens, rappakalja, svammel eller rent av skitsnack. Mikael Niemi lyckades dock alltid få bort den känslan ganska snabbt genom att använda sig utav humor. Men inte vilken sorts humor som helst utan en fantastiskt rolig humor, som kunde komma från alla olika håll och kanter.

Hur är inläsningen?

Inläsningen är gjord av Mikael Niemi, alltså av självaste författaren.

Och jag måste säga att Mikael Niemi tillsammans med sin härliga dialekt gjort en alldeles ypperlig inläsning. Hans röst är på något vis lugnande och passar därför mycket bra till inläsningar av ljudböcker.

Sen vill jag ännu en gång nämna att jag nästan alltid tycker bäst om när författare läser in sina egna böcker. Precis som i detta fallet.

Sammanfattning

Nästan överfylld av fantasi och andra konstigheter som till exempel humor. Det är Svålhålet.